På tillfälligt besök. En annan verklighet.

Här bor min mormor tillfälligt.
Hit kommer jag och besöker, tillfälligt.
Platsen ett tillfälligt boende, i väntan på nästa steg.
Var? Vet inte. Ett uppehåll i livet, en parantes, där jag som närmast boende anhörig är guide på vägen genom det okända och tillfälliga.
Att vandra i mörker, i det okända, är frustrerande. Väcker känslor av frustration och ilska. Guidens uppgift är att stå fast, stå kvar och oberörd förklara sin kärlek utan att rygga tillbaka. Det tar på krafterna att vara trygghet när det stormar hos den resande.