Fick Mats senaste bok Halva Liv i lördags. Dagen efter kom min vän Lars med den här boken, Browns senaste, och jag började läsa den istället. Något jag idag ångrar.
Visst är boken spännande, man sitter klistrad och läser eftersom Browns teknik att skriva följer den allra enklaste mallen för thriller-romanen. Irritera läsaren genom att låta alla karaktärer i boken få veta saker och låt läsaren läsa deras "Oh my God!"-reaktion utan att skriva vad de reagerar på. Naturligtvis måste jag då läsa vidare och visst ökar förväntningarna. Efter ca 100 "Oh, my God" får jag förväntningar om ett riktigt spännande slut.
...och....
...slutet då?
OOoooooooohh!!! My Göööööööööööööödd!
Antiklimax börjar inte ens beskriva det. En fullständigt värdelös bok. Läs den inte! Den är inte värd det. Jag lovar!
Dessutom måste Browns hjälte Robert Langdon vara litteraturhistoriens korkaste symbolforskare. Att han aldrig förstår vart symbolerna leder till är ett mysterium. Kanske är Browns tanke att vi läsare ska få känna oss lite smarta eller nått. Själv blir jag bara arg på Browns hjälte eftersom han är symbolförståndshandikappad och obotligt korkad.
Så förlåt mig Mats för att jag valde hans bok över din.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar